Varför glömmer jag ständigt bort hur viktigt det är för mig att göra en sak i taget? Jag ska hela tiden vara så effektiv. När ska jag lära mig att jag inte behöver vara effektiv hela tiden. Jag kan låta vällingen koka utan att samtidigt sätta på kaffe och ta fram ost och smör. Jag kan bara stå där och vispa de få minutrar det tar att få vällingen ljummen.
Från och med idag ska jag sjunga långsamhetens lov. En sak i taget. Vila. Andas.
Sedan inser jag att livet, arbetet, samhället mm ställer krav på att man ska vara effektiv, "ha många bollar i luften", kunna "multi-taska", hinna mer på kort tid. Jag vill protestera och revolutionera mot det. Är ni med?