Jag tycker det är underbart att känna sig delaktig. Jag har många olika gemenskaper: min familj, mina vänner, mitt arbetslag, mitt kollegium, min församling, KD-gruppen i Lse... Jag är tacksam och lycklig över det. Jag vet också att det finns många som inte har det lika bra och det beklagar jag verkligen.
Jag tänker ibland tillbaka på när jag var sjuk (det är nu över sju år sedan) och när människor från församlingen kom hem till mig med blommor, presentkort på Frasses, hur kollegorna kom hem till mig med en hälsning, hur vänner stod starka när jag var svag mm. Vilken skatt att vara del av en gemenskap som märker när man är borta och som visar att de bryr sig.
Vi har ett ansvar. Säkert finns det människor i din omgivning som du misstänker inte hör till på ett eller annat sätt. Vad kan DU göra för att öppna upp och bjuda till? Finns det någon som du bör visa omtanke och som du behöver uppmärksamma? Fundera över detta.
Så vill jag tacka alla de underbara vänner jag har omkring mig, som förgyller min tillvaro. Ja, jag är lite trött och sentimental idag, men det får ni tåla.
skriven
Kram till dig <3
Och så tycker jag att vi snart måste ha en tjejkväll! (med bubbel!)