Coronatider

Allmänt
Jag tycker, precis som många andra, att det är läskigt det som händer nu. Jag tänker på de som är i riskgrupper, det som händer i samhället, med ekonomin, att alla tvingas vara mer ensamma. Kyrkorna som fyller en viktig funktion i kristider, kan inte heller hålla öppet. Jag fick ett råd av en vän: håll blicken rakt fram och uppåt, titta inte så mycket åt sidorna. Med det menade hon att jag ska se framåt eller på Gud, inte på alla nyhetssändningar och alla dystra rapporteringar. En nyhetssändning om dagen räcker för att ha koll på läget. Kanske blir det för mycket att se flera gånger per dag. Man blir så modstulen.

Jag försöker se det positiva. Människor hittar nya sätt att undervisa, familjen blir viktig, man uppskattar solen och våren. Vi bor i Sverige, ett land som har tilltro till individen och respekt för människor. Vi lyssnar till experter istället för populister. Människor anmäler sig till frivilligarbete, man handlar åt sina äldre. Det finns mycket att vara tacksam för. Kanske detta lockar fram det bästa hos människorna? Kanske detta ger miljön en chans att återhämta sig lite? Jag hoppas att allt snart återgår till det normala. Att ekonomin återhämtar sig, att vi åter igen kan umgås med våra äldre familjemedlemmar. Det finns trygghet i det som är beständigt. Gud är densamme, igår, idag och i evighet.






En kommentar